Hej Gud!

Detta land ligger långt fram i mycket. Jämställdhet, utveckling och forskning, och inte minst demokrati. Social demokrati. Ingen behöver svälta. Alla har vi våra lådor till lägenheter vi sitter och trycker i. Allt är ju givetvis relativt men vi har säkert många där ute som sneglar på oss. Vi slår oss för bröstet! Men när det gäller kontakter, vänskap, relationer människor emellan, så får jag tillstå att detta landet är ett hopplöst jävla u-land. Kallt som satan är det också. Och då pratar vi inte klimatet. Rädslan över att bli lämnad ensam, eller att hamna utanför, verkar vara så stark så att man tar till vilka medel som helst för att slippa. Vi lever vårt liv genom en annan människa, allt på grund av rädslan av att bli allena. Vi måste bli bekräftade dygnet runt - om så av nån vi inte ens tycker om. Trots all teknik som vi blivit bortskämda med dom senaste åren, så vad hjälper den? När nordbor är som dom är? "Connecting people"...njae!

Att dra upp exempel är lönlöst! Så vet ni vad? Vi skrattar åt det istället! För ibland kan man bara tro att det inte är någonting annat än en dum jävla lek, alltihop. Vuxna människor - som bär sig åt som ungar. Tittut, var e du? När jag var yngre så trodde jag inte att avståndstagande hörde hemma i vuxenvärlden.

När kravet på att du ska få umgås med din kamrat, är att du besöker honom - eller hämtar honom, då har det gått långt. Och du får jättegärna hjälpa dina vänner när flyttlasset ska köras, men efter det så "stänger man butiken". Vad fan e de?  Man kan inte ens tycka något, ta till sej något. Kommentera något. Man reagerar inte längre! Man bryr sej inte. Man skiter i vilket - så länge det är bra hemmavid. Du kan snart promenera naken in på Ica och handla, utan att nån lyfter ögonbrynen.

Själv så kan du ha åsikter om allt och inget. Och det är bra - yttrandefriheten fungerar. Att ingen vågar kommentera ditt tyckande kanske är en del av själva yttrandefriheten? Eller är man bara allmänt hjärndöd nu förtiden?