Hej Gud!

Hej Gud! Ibland kan jag bli rejält avundsjuk på alla som flyttar hit och dit. Själv trivs jag väl bra i området där jag bor, nära till mycket, kommunikation etc. Har bott här snart 15 år. Men ändå! Alla som pratar om att dom fått nåt nytt på nytt ställe. Miljöbyte är inte fel, det kände jag när jag flyttade hit -92. Något man behöver ibland om inte annat. Problemet är bara att om jag nu skulle kunna få uppleva den där sköna känslan igen, av att flytta till ett nytt område, som jag får upptäcka, så vill jag ha en anledning att flytta. Har jag det? Skulle va billigare hyra då. Men annars? Njae....tråkigt nog ingen! Amen 

Hejsan Gud! Att vara medelålders och man, vad innebär det? Tja, det innbär att du uppnåt en aktningsvärd ålder och att du hunnit få en hel del vänner! Enda nackdelen är att ingen orkar komma och hälsa på dig längre, vill du träffa dom så får du allt pallra dej dit själv. I vissa fall är du inte ens välkommen hem till dom, fast det känner man på sig när man väl är där. Några kompisar orkar komma till dig, men på det vilkoret att du åker och hämtar dom först. Annars kommer dom inte. Ungefär så ser vardagen ut för en man i den underbart gyllene medelåldern. Amen!

Hej Gud! En kompis till mig har problem med att begripa sig på sin dator! Och det har han haft i 4 år snart. Han kan inte begripa hur han ska kunna få hjälp av den.
- Datorer e ologiska! Dom lever sitt eget liv! Klart överskattade!
Jag har en annan uppfattning, Gud! För honom är allt som har med datorer att göra, abstrakt. Och jag kan förstå honom, till en viss del. Men för mig är min dator, väldigt, väldigt logisk. Det är därför som jag spenderar mången tid med den. Den gör vad jag kommenderar (oftast utan protester). Det som finns i burken verkar veta vad jag vill och kräver, och utför det. Och allt som jag stoppat in i den - kan jag få ut utan problem. Jag vet var jag sparade ner det - och det finns där när jag vill ta upp och titta/lyssna på det. Men! Det som jag däremot har på "utsidan", runt omkring mej, det är svårare att begripa. Det klarar jag inte av, för det är ologiskt (i mina ögon). Så om någon ringer mig och undrar varför "någon" gjorde så, när han sa "så", eller att "hon sa så" men ändå gjorde "så"...det kan jag inte svara på. Man kan t.ex. älta en sak till förbannelse, men när det väl gäller så gör man precis tvärtom! Alltså utsidan, livet, människor, förblir därför fullkomligt ologiskt för mig. Där finns inga manualer att tillgå, tyvärr, annars hade jag förmodligen införskaffat en omgående. Jag pratar alltså om kontakter människor emellan, kommunikation etc. Hur folk bär sig åt i största allmänhet. Eller INTE bär sig åt. Och då jämför jag med sådana logiska saker som datorer! Amen 

Hej Gud! I mina funderingar som jag ibland ägnar mig åt, så har jag iallafall fastslagit EN sak. Och det är att livet i mångt och mycket kan liknas med - JENKA. Du vet det man dansar i Finland etc. Låt mej ge ett exempel:
Jag är intresserad av Britta. Britta är naturligtvis inte intresserad av mig (varför skulle hon vara det, det vore väl ändå ganska otroligt) - utan av Kurt. Tyvärr för Britta, så är Kurt bara intresserad av Pamela. Pamela skiter fullständigt i Kurt (naturligtvis) för hon har bara ögonen för Klas. Tyvärr så ser inte Klas Pamela - för han ser bara Christel, som han avgudar. Christel vill bara ha Klas som en vän, men är däremot betuttad i Bobby. Bobby bryr sej inte om Christel, eftersom han älskar Cindy. Synd om Bobby, för Cindy dras till James - som i sin tur attraheras av Sofie. James kommer inte i närheten av Sofie eftersom hon är olyckligt kär i Karl - som i sin tur bara vill ha Inga. OCH INGA vill ha MIG! Förstår du Gud? Alla står vi i en stor ring och håller varann om ryggen. Hur hade du tänkt att folk skulle kunna träffas egentligen? Sannolikheten är väl dock ganska så liten? Den sanna olikheten är däremot STOR, tyvärr! Amen  

Hej Gud! Har lite ledigt nu och passat på att åkt ut lite och hälsat på vänner. Efter ett par dagar i den södra delen av vårt avlånga land, så kom jag hem i torsdags. I fredags ringde en annan vän och undrade om jag ville komma upp och hälsa på hans familj. Berättade detta för en 3:e person i min krets, som snabbt replikerade:
- Jasså...ska du inte vara hemma en enda dag emellan?
- Njaä, svarade jag, och begav mej på tur igen. Väl under resan funderade jag lite på det här med "hemma". För mig är "ett hem" något man kommer till, där någon väntar en att man kommer. Det behöver ju inte vara så, men i mitt  fall så är nog inte detta mycket till "hem", där jag befinner mig. Det är en bostad. Ett tillhåll, för mig. Har knappt tavlor på väggarna eller mattor på golvet. Här har jag min dator, min säng + musik och TV. Inte mycket mer, faktiskt. Inget av det som brukar ingå i ett hem. Mycket står nedpackat i mitt källarförråd. Amen