Sammanfattning
I det här landet är det i praktiken och teorin omöjligt för en man att "stadga" sig. Varför bor jag kvar här? Varför flyttar jag inte ifrån detta land, där befolkningen knappt kan stava till gemenskap? Men är det bättre i andra länder? Vet ej, troligtvis inte. Dom sista åren jag har kvar här på jorden, kan jag få dela dom med någon annan, tack? Detta land är ett träsk för människor som söker kontakt eller vill behålla den man haft. Ett land fylld av ensamhet och nonchalans. Omänsklighet.
I det här landet gör en man i byxan om en kvinna tittar "lite extra" på honom under 2 sekunder, och lever sen på detta tillfälle i flera dagar. Så illa är det. I det här landet så räcker det inte med att vara trevlig, normalt funtad och klä sig som det anstår en man. Det behövs så mycket mer, för att falla någon på läppen. För att en quinna ska känna sig trygg och acceptera. Så är det att leva i detta land.
Det här landet är en avgrund, för en människa som vill ha kontakt med en annan. För en människa med behov av daglig kontakt, är det här landet inte bra. När en människa väljer att "arbeta ihjäl sig" för att på jobbet är enda stället som han får social kontakt, då är det illa ställt. I det avseendet, ett U-land. Detta landet är förmodligen det enda landet där om du ställer samma krav på dina vänner som dom gjort på dig, då försvinner dom. Och det dröjer inte länge förrän dom är borta.
I detta land får du ta ansvar för allting i ditt liv själv. Ingen annan är intresserad. I detta land reagerar ingen. Dom har sitt på sin kant - och du ska ha ditt. Punkt slut. I detta land kan man inte säga "vi", "våran", "vårt" eller "oss". Du ska alltid säja "min", "mitt" eller "jag"...
I detta stora land, bor för lite folk per kvadratmeter. Inte konstigt att man tar in folk från andra länder. Det förstår jag. När man inte får tillverka själv.
Och var inte för snäll i detta land. Då äter dina vänner upp dig. I detta land pratar man nedsättande om sina nära, men i slutändan så umgås man hellre med dom än med Dig. Bara så du vet!
Om du vill "försvinna" för ett tag, så är detta landet det bästa du kan tänka dej. Ingen bryr sej eller ifrågasätter din identitet. Så välkommen till Sverige!
Vad krävs av dig för att du ska kunna uppnå den höga statusen "number ONE" för någon? Alltså att du ska vara den som betyder MEST för den du älskar? I detta land så finns det alltid någon annan bland dina vänner som är "number ONE" för han/henne. Själv blir du aldrig mer än "number TWO", som bäst. Så fungerar det i detta land. Du får m.a.o. ALLTID anpassa dig och ta hänsyn till att förändringar kan ske. I ett förhållande "händer ju så mycket".
Du får besöka dina vänner när DOM kan. Var flexibel i dom ögonblicken. Eller INTE! Men kom ihåg, ingen anpassar sig efter Dig. Never ever!
Varför väljer jag att bo kvar här? Finns det NÅGOT som håller mig här? Finns det något alternativ? Har jag några förpliktelser mot någon? Förväntar sig någon att jag ska stanna kvar? Kräver någon det? Är någon beroende av mig här? Bryr sig någon om jag flyttar?
Sammanfattningsvis, så är det väl bara i det här landet, som folk nonschalerar ens försök till kontakt - och i samma andetag frågar mej: - VARFÖR LEVER EN SÅN SOM DU ENSAM?
