Hej Gud!

Hejsan Gud! En Outsider som jag kom på en sak idag, att om man "delar livet" så betyder ju inte det att man förkortar det med hälften, utan att man upplever så mycket mer. Det är väl det enda som man kan dela, men ändå få ut MER av? Man delar med någon, och får uppleva, inte bara dubbelt utan kanske även fyrdubbelt! Är det DU som kommit på dettta? Det måste det väl vara! Grymt!!! Amen 

Hej Gud! När jag nu den senaste tiden fördjupat mig lite  och gått tillbaka 50-60 år i tiden, studerande släktbilder, så slår det mig vilken gemenskap det verkar funnits då (jag har träffat nästan alla på bilderna, men idag är dom döda). Och det är inte bara sammanslagningar inför fotograf, utan jag minns att det fanns något där som inte man ser idag. Att det var stora familjer med nånga barn, gjorde ju sitt. Men ändå, den gemenskapen finns väl knappast i dagens värld? Jag har en obehaglig känsla av att "gemenskapen" alltid drar sig undan - när man försöker närma sig den. Ska det vara så nu för tiden, Gud??? Amen

I den här världen finns det två typer av kvinnor:
KVINNOR SOM DU SKULLE TYCKA MYCKET OM ATT VARA MED OCH KVINNOR SOM SKULLE TYCKA MYCKET OM ATT VARA MED DIG. De här två kvinnotyperna stämmer aldrig in på en och samma person.
Del av text: Henrik Kanatidis (översättning)

Hej Gud! En del människor brukar fråga mig och undra varför en sådan som jag - lever ensam. Vet du vad jag brukar svara då? Jo, så här:
- Tack vare att det finns alldeles för många av sådana som Dej!
(det brukar räcka så)

Hej Gud! Ibland kan jag bli rejält avundsjuk på alla som flyttar hit och dit. Själv trivs jag väl bra i området där jag bor, nära till mycket, kommunikation etc. Har bott här snart 15 år. Men ändå! Alla som pratar om att dom fått nåt nytt på nytt ställe. Miljöbyte är inte fel, det kände jag när jag flyttade hit -92. Något man behöver ibland om inte annat. Problemet är bara att om jag nu skulle kunna få uppleva den där sköna känslan igen, av att flytta till ett nytt område, som jag får upptäcka, så vill jag ha en anledning att flytta. Har jag det? Skulle va billigare hyra då. Men annars? Njae....tråkigt nog ingen! Amen 

Hejsan Gud! Att vara medelålders och man, vad innebär det? Tja, det innbär att du uppnåt en aktningsvärd ålder och att du hunnit få en hel del vänner! Enda nackdelen är att ingen orkar komma och hälsa på dig längre, vill du träffa dom så får du allt pallra dej dit själv. I vissa fall är du inte ens välkommen hem till dom, fast det känner man på sig när man väl är där. Några kompisar orkar komma till dig, men på det vilkoret att du åker och hämtar dom först. Annars kommer dom inte. Ungefär så ser vardagen ut för en man i den underbart gyllene medelåldern. Amen!

Hej Gud! En kompis till mig har problem med att begripa sig på sin dator! Och det har han haft i 4 år snart. Han kan inte begripa hur han ska kunna få hjälp av den.
- Datorer e ologiska! Dom lever sitt eget liv! Klart överskattade!
Jag har en annan uppfattning, Gud! För honom är allt som har med datorer att göra, abstrakt. Och jag kan förstå honom, till en viss del. Men för mig är min dator, väldigt, väldigt logisk. Det är därför som jag spenderar mången tid med den. Den gör vad jag kommenderar (oftast utan protester). Det som finns i burken verkar veta vad jag vill och kräver, och utför det. Och allt som jag stoppat in i den - kan jag få ut utan problem. Jag vet var jag sparade ner det - och det finns där när jag vill ta upp och titta/lyssna på det. Men! Det som jag däremot har på "utsidan", runt omkring mej, det är svårare att begripa. Det klarar jag inte av, för det är ologiskt (i mina ögon). Så om någon ringer mig och undrar varför "någon" gjorde så, när han sa "så", eller att "hon sa så" men ändå gjorde "så"...det kan jag inte svara på. Man kan t.ex. älta en sak till förbannelse, men när det väl gäller så gör man precis tvärtom! Alltså utsidan, livet, människor, förblir därför fullkomligt ologiskt för mig. Där finns inga manualer att tillgå, tyvärr, annars hade jag förmodligen införskaffat en omgående. Jag pratar alltså om kontakter människor emellan, kommunikation etc. Hur folk bär sig åt i största allmänhet. Eller INTE bär sig åt. Och då jämför jag med sådana logiska saker som datorer! Amen 

Hej Gud! I mina funderingar som jag ibland ägnar mig åt, så har jag iallafall fastslagit EN sak. Och det är att livet i mångt och mycket kan liknas med - JENKA. Du vet det man dansar i Finland etc. Låt mej ge ett exempel:
Jag är intresserad av Britta. Britta är naturligtvis inte intresserad av mig (varför skulle hon vara det, det vore väl ändå ganska otroligt) - utan av Kurt. Tyvärr för Britta, så är Kurt bara intresserad av Pamela. Pamela skiter fullständigt i Kurt (naturligtvis) för hon har bara ögonen för Klas. Tyvärr så ser inte Klas Pamela - för han ser bara Christel, som han avgudar. Christel vill bara ha Klas som en vän, men är däremot betuttad i Bobby. Bobby bryr sej inte om Christel, eftersom han älskar Cindy. Synd om Bobby, för Cindy dras till James - som i sin tur attraheras av Sofie. James kommer inte i närheten av Sofie eftersom hon är olyckligt kär i Karl - som i sin tur bara vill ha Inga. OCH INGA vill ha MIG! Förstår du Gud? Alla står vi i en stor ring och håller varann om ryggen. Hur hade du tänkt att folk skulle kunna träffas egentligen? Sannolikheten är väl dock ganska så liten? Den sanna olikheten är däremot STOR, tyvärr! Amen  

Hej Gud! Har lite ledigt nu och passat på att åkt ut lite och hälsat på vänner. Efter ett par dagar i den södra delen av vårt avlånga land, så kom jag hem i torsdags. I fredags ringde en annan vän och undrade om jag ville komma upp och hälsa på hans familj. Berättade detta för en 3:e person i min krets, som snabbt replikerade:
- Jasså...ska du inte vara hemma en enda dag emellan?
- Njaä, svarade jag, och begav mej på tur igen. Väl under resan funderade jag lite på det här med "hemma". För mig är "ett hem" något man kommer till, där någon väntar en att man kommer. Det behöver ju inte vara så, men i mitt  fall så är nog inte detta mycket till "hem", där jag befinner mig. Det är en bostad. Ett tillhåll, för mig. Har knappt tavlor på väggarna eller mattor på golvet. Här har jag min dator, min säng + musik och TV. Inte mycket mer, faktiskt. Inget av det som brukar ingå i ett hem. Mycket står nedpackat i mitt källarförråd. Amen

Hej gud! Jag igen ;-) Funderar på varför en del kvinnor envisas med att vara "halva". Alltså inte kroppsligen, men just språkligt. Har det något att gör med att män och kvinnor aldrig kan förstå varann? Du förstår ju mej, det vet jag, men värre är det med dom andra. Det är precis som man är tvungen att dr-a-a-a-a ur vissa saker ibland. Ofta är det vanligaste svaret när jag pratar med en kvinna i telefon:
- ...jaha?....OCH?
Sedan får hon vidareutveckla det hon ska säja - fast hon säger inte hela! Hon ger bara en liten bit i taget. Ofta blir det missuppfattningar p.g.a. att hon i luren förväntar sig att att jag ska förstå vad hon menar, fastän hon bara säger "hälften" av vad hon borde sagt. AMEN

Käre Gud! För c:a 20 år sedan så spelade jag med en kille, kompis, tillika pastor. Jag minns hans återkommande fraser och förmodligen, bibelcitat:
- Gud har en plan! Han har en plan för DIG - inget är en slump! Allt har en mening!
Men som den tvivlare jag är, så reflekterade jag inte så mycket över dessa ord. Då! Men idag så vet jag inte. ÄR allt redan förutbestämt? Är mitt liv utstakat? Något som jag inte kan påverka?
I början av 2005, så separerade tyvärr, en kompis och hans tjej efter 9 års förhållande och han bodde själv kvar i huset, några mil utanför stan. Vi pratade emellanåt och han nämnde att han inte skulle sätta igång och "jaga deperat" för att hitta någon, utan "händer det så händer det". Jag svarade med att det nog "var en bra ide´" - och jag tänkte nog själv på min tid som ensamstående i 21 år. Det kan vara svårare än man tror, och ibland ska det till en STOR portion tur för att allt ska klaffa osv, och man ska ju inte förhasta sig heller. Händer det, så händer det - det låter bra!
Efter några veckor så berättade han att han "av en slump" råkat komma över en gammal kärleks adress/e-post. Dom började umgås och året efter så flyttade hon in i hans hus. Gifte sig gjorde dom fyra månader senare och i februari 2007 så fick dom ett barn.
Jag vet inte om det är tur eller ödets nyck. Om allt redan är planerat och förutbestämt. Alla små praktiska detaljer i vardagen måste stämma perfekt - och i deras fall så gjorde det uppenbarligen det. Nästan som om någon var där med en "hjälpande hand". Det var meningen att det skulle bli så. Ibland känns det som att det är en kraft som vi inte kan påverka. "Något/någon" som vill nåt annat än det man själv vill, och lyckas ganska bra. Om kraften heter tur, ödet, renskicklighet, naturens balans eller självaste Gud Fader - kanske vi kan diskutera, nån gång, Du och jag. AMEN

Godmorgon Gud! Ibland kan jag inte annat än att förundras av hur folk bär sig åt! Eller inte bär sig åt. Iallafall i min värld, Gud! Den Du skapade till mig! Ha en bra dag! AMEN

....skyr solen! Let it rain, God!

Hej Gud! Nu spekulerar jag igen! Varför välja att leva ensam? Varför ens välja att bo ensam? Varför välja bort någon som kan vara ens livskamrat? Skulle inte det vara kul? Man ställer för- och nackdelar mot varandra. Singelliv kontra förhållande. Varför inte älska någon "där ute", när det finns så många som kanske vill bli älskade? Borde inte det vara att föredra? Man kan lätt bolla tankar med någon - istället för att alltid komma fram till sina egna slutsatser. Vad är det som säger att dom är så bra? Underliga frågor dom här. Livsåskådning. Fördelarna vet vi väl alla vilka dom är, om man som jag, endast vill vara "förtrolig" och ha fysisk kontakt med den jag älskar, eller åtminstone tycker mycket om. Något annat är inte att tänka på. Där har vi en fördel. Man har liksom "sitt på det torra". En annan fördel är ju att livet fylls av lång och förtrolig vänskap. Gemensamma erfarenheter. Man blir givetvis också starkare som individ. Alla behöver vi någon form av bekräftelse, och den får vi genom vår livskamrat, varje dag, året om, utan att vi ens tänker på det - för vi tar den för givet!!! Den ska bara finnas där. Som ensam - får du hela tiden söka bekräftelse, varje dag, (om du har behov av det). Det tar givetvis mycket energi av dig som människa, men det kan också vara kreativt. Amen

Hej Gud! Jag måste bara få säga en sak! Livet/samhället/dagen är som en stor jävla sandlåda! Så fort man vaknar tills dagens slut. Liknelsen är ganska slående!
- Hej, får jag leka med dej?
- Nej..de får du inte! Jag ska leka med XXX (frun) idag.
- Får jag leka med dig imorgon, då?
- Ja det kan du väl få, då är inte XXX här!
- Mmm men då kanske jag gör något annat...!
- Kom imorgon! Kom imorgon! Gör det! Jag har en hel låda med spadar o hinkar som jag kan ta ner!!! 
Sedan är det dags att gå upp och äta. När man ätit klart så springer man förväntansfullt ner igen. Men då är sandlådan tom. Ingen är där. Så man sätter sig i ett hörn och gräver för sig själv.

God morgon Gud! Inatt sov jag skönt! Jag låg ett tag och drog mej, men absolut inte för länge :-) Nu är det dags att planera dagen. Det är ju en ny dag i mitt liv som ska fyllas. Och gärna med något meningsfullt. Men det blir inte lätt. Jag kan ju inte bara flänga omkring ute hur som helst. Hm, ja min mobil den lämnar jag hemma! Den är oviktig - speciellt när ens vänner påminner om figurerna här ovan. Inte ALLA, men många! Och speciellt när man är en Outsider! Snart ger jag mej ut och letar efter något betydelsefullt. Meningen med livet, kanske? Det har jag hört ska vara "vänner". Bra! Då ska jag ut och leta...! Hej då, Gud!

God Afton, Gud! Det är snart dags för mig att lägga mig till ro. Först så läser jag i min lilla sagobok, som du vet att jag alltid gör efter att jag bett min bön. Kvällens bok är en liten lärobok i hur man på ett lätt och effektivt sätt kan behålla sina vänner - nära och kära. Som du vet så har ju alla vi människor ett visst socialt behov, men ibland  får man inte det uppfyllt p.g.a. att vänner liksom "håller sig på sin kant". Dom drar sig undan och skyddar "sitt och sina". Jag vet att det har med åldern att göra Gud, delvis beror det på hur man själv är som människa. Är man en skit, så ska man behandlas som en sådan, och det har jag stor förståelse för. Fast jag vet själv  ANDRA MYCKET STÖRRE SKITAR, som inte har problem med detta. Dom får sitt sociala behov tillfredsställt ändå, av någon i dess närhet, av någon konstig anledning. Men men, det är skillnad på "folk o folk", och det har väl Du sett till, Gud. Du är långt ifrån fullkomlig, Gud, med allt du har skapat, det vill jag att du ska veta! I själva verket är livet här nere obegripligt, ologiskt och orättvist. Men jag gillar dig ändå! Godnatt och AMEN! (PS. det finns fina bilder i boken med DS)