God Afton, Gud! Det är snart dags för mig att lägga mig till ro. Först så läser jag i min lilla sagobok, som du vet att jag alltid gör efter att jag bett min bön. Kvällens bok är en liten lärobok i hur man på ett lätt och effektivt sätt kan behålla sina vänner - nära och kära. Som du vet så har ju alla vi människor ett visst socialt behov, men ibland får man inte det uppfyllt p.g.a. att vänner liksom "håller sig på sin kant". Dom drar sig undan och skyddar "sitt och sina". Jag vet att det har med åldern att göra Gud, delvis beror det på hur man
själv är som människa. Är man en skit, så ska man behandlas som en sådan, och det har jag stor förståelse för. Fast jag vet själv ANDRA MYCKET STÖRRE SKITAR, som inte har problem med detta. Dom får sitt sociala behov tillfredsställt ändå, av någon i dess närhet, av någon konstig anledning. Men men, det är skillnad på "folk o folk", och det har väl Du sett till, Gud. Du är långt ifrån fullkomlig, Gud, med allt du har skapat, det vill jag att du ska veta! I själva verket är livet här nere obegripligt, ologiskt och orättvist. Men jag gillar dig ändå! Godnatt och AMEN! (PS. det finns fina bilder i boken med DS)
